Jag har haft två hemska dagar. Migränen (huvudverken) i sig har inte varit så hemsk, utan det har varit illamåendet, orkeslösheten – helt dränerad på energi. Jag har frusit, svettats (kanske inte konstigt med tanke på att jag har haft 26grader inomhus) och jag har skakat. Tabletterna har inte fungerat. Jag har inte ätit och druckit som jag skulle och borde, Liten har gått före.
All kraft som fanns tog jag ut när jag behövde resa mig upp för att Liten skulle ha ny blöja, gröt, mat eller annan typ av omsorg. Vi har lekt i stora sängen någon timme på förmiddagen, då har jag mått ”bra” eftersom jag kunde ligga ner. Jag har suttit i fåtöljen och följt Litens lekaktivitet på golvet. Liten har sovit några timmar om dagen och då har jag kunnat vila och det har varit helt underbart.
Det var himmelskt skönt när maken kom hem och kunde avlösa mig från ansvaret och jag kunde vända ner huvudet i kudden igen. En befrielse kan jag lova. I tisdag kom han hem och fixade maten, den grabben hade valt och vi blev ”tvingade” att äta, dock inte jag. Blodkorv. Jag hängde nästan över spannen igen bara på grund av lukten men grabben åt tydligen ordentligt och så gjorde även Liten.
I går eftermiddag kom jag på benen och hade lyckats med att tömma och fylla diskmaskinen på förmiddagen och lyckades även göra fläskpannkaka till kvällsmat. På kvällen kunde jag också följa med ut i trädgården och titta på maken o grabben som tog en plaskrunda i vår pool. I dag har jag varit med grabben på simskolan, torghandlat och sen tagit det väldigt lugnt här hemma. Det stormar i sommar värmen och solen, så jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag inte är ut och solar. Jag tror inte jag tåler solen i någon större utsträckning. Jag har också hållit mig i från kaffet dessa dagar och börjar bli lite sugen.
Grabben har tagit tre simmärken denna vecka, en riktig elitsimmare. Guld Pingvinen, Silver fisken och i dag även Guld fisken. Vi har frågat honom hur det kommer sig att han nu helt plötsligt kan simma och inte ville simma innan.
- När man tycker det är roligt blir det mycket lättare att träna och träna, fick vi till svar.
Klocka ord eller hur?
Själv tyckte jag att han kunde ha väntat med Guldfisken men eftersom hans badfröken frågade honom, ville jag inte lägga mig i. Det är redan tuft nu med 25 meter och nästa märke är på 50 meter bröst och 25 rygg – i djupt vatten. Lite mera träning och så i morgon eller på måndag simma Guldfisken och senare i nästa vecka kanske lyckas med Järnmärket som är nästa. Nu har han fått tre märken på raken, lätt som en plätt liksom och då kanske man tappar suget om man måste kämpa på för mycket helt plötsligt. Eller så är det precis tvärt om. Jag vill inte lägga mig i, hans fröken har lärt upp närmare 4000 barn till att kunna simma, så hon vet nog vad hon gör. I alla fall är han duktig.
