Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:


Ja när jag hämtade Liten på dagis kom all shoppingglädje av sig och det dåliga samvetet trädde in i stället. Där hade jag sprungit runt och myst på Ikea medan min Liten hade mått dåligt.

När jag öppnade dörren och Liten fick syn på mig, släppte Liten sin frökens hand och rusade emot mig. Det har aldrig hänt tidigare. Liten är alldeles för intresserad av vad som händer runt omkring sig än att springa till mig när jag kommer. Liten var inte långt ifrån tårarna och jag blev informerad om att Liten hade varit helt ok under förmiddagen och hade ätit hyfsat bra men sen inte kommit till ro för vilan och bara varit pipig och hängig. Lite örongnugg hade Liten också hållit på med så deras gissning var öroninflammation. Vilket jag tyckte var konstigt då Liten inte är något öron barn men visst det kan ju komma ändå.

Väl hemma la vi oss båda i den stora sängen men Liten kom inte till ro. Det spelade ingen roll vad jag än gjorde, Liten kom inte till ro. Liten bara vrålade. Jag valde att medicinera Liten just för att Liten skulle komma till ro och sova, kanske skulle det bli bättre sedan. Vi gick upp, bytte blöja och passade på att ta Alvedon i stolpilleform och till slut en slurk vatten i köket. Omgående när vi kom in i sängen hittade Liten den ro Liten inte funnit tidigare och inom loppet av några minuter sov Liten i min famn och ytterligare någon minut senare kunde jag lägga ner Liten i sängen och gå ut från sovrummet. Kan en Alvedon verka så snabbt?????

Nä jag tror faktiskt inte det. Den var nog helt meningslös faktiskt. När jag skulle ta av Liten sin blöja för att ge Liten Alvedonen upptäckte jag att blöja nog satt för hårt på Liten. Flärparna med kardborre som sitter på bakdelen av blöjan gick hela vägen fram och överlappade varandra på framsidan mitt på Litens mage. Det är för tight. På det viset har Liten fått äta och sen försöka sova när maten inte kunnat passera blöjan och komma ner i självaste magsäcken. Stakars min Liten.

Liten sov i en och en halv timme sen var jag tvungen att väcka Liten för att inte hela kvällen skulle bli ett enda stort kaos. Under kvällstimmarna uppvisade Liten inte några sjuksymtomer men Alvedonen var ju där i kroppen och kunde ju stoppa det mesta så att säga. Under natten och nu i dag har Liten inte heller varit mer dålig än de andra dagarna denna vecka, det vill säga med snorig näsa.

Jag ringde dagis och berättade. Det var nog inte poppis att jag kommer här och säger till dem att de inte kan byta blöja på min Liten. De har ju bytt blöjor i sååååååå många år.

Men jag hittar ingen annan förklaring till varför Liten var totalt otröstlig i går. Jag tror fullt o fast på det.

Själavård

I dag har jag haft själavård. Ett knep som PipeLine har lärt mig. Det fungerar alltid. Det innebär att man shoppar och i dag har jag shoppat. Det mesta dock till husvagnen men ändå. Nu blir maken nog glad när han slipper gå i väg med mig. Ikea är inte hans favoritställe precis, förutom den billiga frukosten då. 

  • Röda bordstabletter, 2 st som duk
  • Röda kuddar 50*50
  • Orange tyg till att klä kuddarna med när Julen är över
  • Röda diskborstar, en hemma o en i husvagnen
  • Färm vas, två stycken
  • Fyra blomster till vaserna
  • Två förpackningar med tavelramar
  • Vit plastbricka
  • Rött blockljus
  • Röda långa ljus
  • Vit klocka till badrummet

Mina svarta diskborstar fanns inte
Valnötsserien jag har i badrummet har utgått
Ljuskopparna jag ville ha har utgått

Nu måste vi snart få tillbaks vår husvagn så jag kan pynta den advent…..

Ett ljus

När grabben kom hem igår från Scouterna hade han med sig ett vackert rött Juleljus som han gjort förra veckan. Föra veckan fick de stöpa ljus och detta ljus vår lille son har stöpt är ur en ölburk. Först ett lager rött och sen brunt och sen slutligen rött igen. Det är verkligen fint och det har redan fått sitt fat att stå på och det skall få en hedersplats nästa helg när det är dags med alla Julljusen.

Aj aj

Ja ha då var man stucken. Jag och grabben fick våra sprutor i går, Liten blir kallad i december och maken har nyligen tagit den tredje sprutan i vaccination för gulsot, vet inte vad den heter, så han får vänta om han nu kommer att ta den.

I entrén blev vi stoppade tills vi hade fyllt i vad om skulles i våra formulär, sen kom vi in och fick vänta på insläpp. Efterhand som det släpptes in folk fick vi flytta närmre insläppsdörren och tillslut fick då komma in i sista kön. Det fanns en hel del rum som det sprutades i och i speciellt ett var utsett till barn och genom det kom vi lite före vår egentliga tur.

När vi satt i väntrummet och väntade sa jag till maken att jag hela dagen och även just då kände det som om jag satt och väntade på dödstöten. Tänker mycket på Judarna och gaskammarna under kriget. Har inte tänkt så mycket på den historian tidigare eller så djupt som jag tänkte under gårdagen och där i väntrummet. Maken höll med på något sätt. Ja jag var kallsvettig och varm om vart annat och vacklade hela tiden fram o tillbaka. Ville bara gå men jag stannade kvar. Vet inte varför. Kanske för att så många andra tvunget skulle vaccinera sig och jag inte vågar riskera att stå där utan vaccin i kroppen om den fruktade svinis kommer.

I alla fall så gick jag och grabben in i ”sprut rummet” och jag ville först att grabben skulle ta sprutan eftersom jag egentligen har sprutskräck och inte ville avslöja mina känslor för honom och därmed påverka honom. Men han ville inte. Så det vara till att hämta upp stål krafterna, ta av tröjan, bita ihop och bli sprutad. Jag trodde faktiskt det skulle spänna sjukt mycket i armen när de sprutade in vaccinet men det var sticket som var värst och det har jag väll blivit någorlunda botad för via alla IVF försöken och dess sprutor. Men när jag sen satt framför grabben när han skulle få sin spruta och såg hans oro i ögonen var det inte långt ifrån jag dragit honom därifrån utan att ge honom en spruta. Tårarna brände i ögonen och jag frågade mig själv vad det var jag utsatte honom för. Just eftersom jag inte har bestämt mig för att det var det bästa att vaccinera oss så är det svårt att få in känslomässigt att sprutan är bättre än…

Efter den obligatoriska vänt tiden körde vi grabben till Scouterna och vi hem, när så grabben kom hem igen så fick vi klistra in Bamsebilden han fick av sköterskan i hans bok, skriva datum och vaccination. En guldpeng fick han också, var tvungen att skingra hans tankar just i moment sticket och då blev det en peng, eller var det kanske mitt eget dåliga samvete jag försökte förminska?

Vad har jag tillåtit dem spruta in i oss………..???????????????????

Ja i dag kan det vara Företaget Familjen ABs stora sprutar dag. Vaccination för det fruktade Svininfluensan. Skall i dag efter middag till BVC med Liten, men har dåligt koll på om det är där de små får sina vaccinationer eller om det blir senare. Maken o jag är kallade till vårdcentralen och vi får lov att bara ta med grabben för vaccination.

Förra veckan var jag bomb säker på att vi alla skulle vaccineras men i dag vacklar jag åter, det blir inte lättare utav att maken också vacklar, han vet inte heller om vi skall eller inte.

När jag tänker på att vi är i alla fall tre som kommer att sitta på rad och bli stuckna i kväll så känner jag en stor rädsla. Det handlar inte om svininfluensan, den ger någon annan rädsla. Vad är det vi kommer att få i oss? Tänk om det är något ont? Tänk om det är någon som vill världen något ont? Har man bara lyckats övertala politikerna om detta vaccin, så kan ju sen vad som helst hända? Tänk så lätt det är att manipulera människor?

Nä, jag vet att jag inte har läst på och gjort min hemläxa i det hela men det känns fruktansvärt skrämmande. Tänk om barnen får skador för livet i kroppen, bara för att vi gått med på att vaccinera dem med något som inte är prövat tillräckligt och där man under en längre tid har kunna studera vad det gör med kroppen och dess organ?

Tänk om de i stället blir jätte sjuka av svininfluensan, bara för att jag/vi vacklar?

I gårkväll när jag lagt Liten för natten, satte jag mig i soffan hos grabben och maken, vi tittade på Djursjukhuset. Snart visade de när de tog ut tarmarna ur en häst som hade tarmvred och jag som är så blödig klarar inte sådana scener så jag valde att luta huvudet mot en kudde och slöt ögonen….

Jag hörde inte grabbens god natt.

Jag hörde inte när maken satte på den hyrda filmen.

Och när jag vaknade var det dags att gå över till sängen.

Utsövd……..NIX

I går drog vi iväg till husvagnen och hade en mysig kväll. Liten har börjat få in rutiner för sänggång och det tar inte längre en timme och lägga Liten, i går tog det bara 20 minuter.

I morse tog grabben o jag Tv morgon medan pappa fick ta ner tältet och leka med Liten.

Under eftermiddagen kom vi hem och medan maken körde vidare med husvagnen passade jag på att packa upp det som vi plockat ur husvagnen och som skulle hem, samt började med maten.

I morgon blir det hel tömning av husvagnen och sen skall den lämnas…

Snyft, vi kommer att sakna den.

…då när jag mottog kommentaren från Kvarnlyckan i förra inlägget jag skrev.

När jag satte mig vid datorn var jag uppgiven och nära till tårarna. I dag har det varit en känslomässig berg o dalbana. När jag så fick läsa hennes ord: Grå möjligen, men tråkig är du aldrig!, blev det som en kran.

I alla fall någon som tycker något positivt om mig.

I går bestämde jag mig att jag skulle motionera ner till ett av stadens ställen där det finns ett solarium, där där jag brukar gå när jag vill få lite färg på min kropp.

Jag känner mig blek och tråkig. Vill piggna till liksom. Vill tycka det är kul att se mig själv i spegeln. Nu är jag mitt i en ”period” och så ”ploppar” det liksom lite varstans på kroppen och det är inte snyggt.

När jag kom dit fick jag veta att de inte längre har någon sol att erbjuda och jag kände hur jag bara dalade. Jag kände mig så frisk och stark när jag gick dit och sen bara rasade allt. Jag gick vidare till ett stort solarium ställe, men det känns inte bra där inne. Det är hög teknologi och jag fattar inget, nada. Det finns ingen att fråga och jag är livrädd för att ligga där helt ensamen, tänk om solariehimlen fastar, jag kommer inte ur den, jag blir bränd eller någon försöker ta sig in när jag ligger där och det finns ingen som kan hjälpa mig. Jag tycker inte om när det är obemannat. Nu får jag ta fram telefonkatalogen och se om det finns på något annat ställe.

Det tråkiga är att vi ute i vår lokal har ett solarium men det får inte plats i sovrummet och dess fot går inte in under sängen. Dessutom tycker jag inte den är så vidare bra i heller och den har en si så där 20 år på nacken.

Jag är alltså fortfarande blek och tråkig.

I morse när jag tog fram barnvagnen för att ta Liten till dagis blev jag besviken, den var så smutsig, lerig och grusig.

När vi går på gångstigen inne på själva dagisområdet så förstod jag klart vart all grus och lera kommer ifrån. Som det ser ut på deras gård. Löven ligger i drivor, halvt om halvt förmultnande stoppar de vattnets möjlighet att rinna i vägg till brunnarna eller till gräset.

Lika dant ser det ut på skolans område där grabben går. Vid cykelstället och grinden in till skolan får man sicksacka mellan vattenpölarna eftersom vattnet inte har en chans att nå till brunnarna.

Det är inte bara vagnen som ser ut som kom hjälp mig dö. Våra kläder har så mycket grus på sig när vi kommer hem så hade vi inte redan haft en sandlåda så hade vi kostnadsfritt kunnat ordna en. Nu får vi en till och det vet jag inte riktigt om jag vill ha.

Har det alltid varit så här? Jag menar, var det så när vi var små? Det är ju inget jag kommer ihåg och jag har inte pratat med min mor om det men jag tvivlar på det. Jag tror det hänger ihop med alla indragningar nu förtiden. Det finns helt enkelt inte pengar till en vaktmästare som skall hålla gångstigarna fria från löv och grus. Kanske var det så att vi, då för en 30 år sen hade ett kallare klimat och inte så här regnigt som det är i dag.

Apropå vädret så var det ju rena orkanen hos oss i går, så när jag kom hem efter att ha lämnat Liten på dagis gick jag en runda på våra ägor och tittade på förstörelsen. Nej så farligt var det inte. Utemöblernas skyddsöverdrag tog jag hand om redan i går, la in det i uterummet och i dag får maken och jag hjälpas åt att sätta dit/fast det igen, men en stackars blomkruka hade vält och det fick jag ju resa upp. För övrigt såg det bra ut på vår tomt.

Under gårkvällen knakade det något fruktansvärt på här och där, värst i carportens plast tak och jag trodde bestämt att det skulle lossna. Var också lite orolig för att grannens alla saker som ligger huller om buller i deras trädgård skulle få vingar och ta sig in till oss. Grabben hade svårt att somna, det var så skrämmande ljud när blossten ven runt husknuten utanför hans rum.

Undrans om förtältet till husvagnen står kvar?

…och jäkligt irriterad att jag måste hålla mig hyfsad anonym här. Jag får inte ut mitt arga…………Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

….ha varit min tro på odödligheten som fått så många att klicka in på min blogg i går, 105 st besökare har jag haft enbart i går.

När jag kom hem från optikern låg en kallelse till vårdcentralen och vaccinering i brevlådan, både för mig och maken. Under eftermiddagen fick jag också kontakt med dem och om vi vill kan vi ta grabben med oss ner när/om vi själva väljer att vaccinera oss. Däremot Liten kommer att bli kallad senare. Vi har några dagar kvar att fundera.

Jag har börjat så smått inse att jag inte är odödlig och inte heller min familj. Har börjat vackla över till att ta vaccin mot Svininfluensan. Tror att oron inför den här sjukdomen gjorde mycket utav min spänningshuvudverk förra veckan. Jag tänker ju varje dag på smittan och om jag borde se till att få oss vaccinerade eller inte. Som vanligt här i vårt företag Familjen AB är det jag som står för tänkandet och maken bockar o buggar åt vad jag säger.

I dag tog jag kontakt med Allergimottagningen, som jag har en inbokad tid hos, bara för att få veta om denna tiden var en ordinarie tid eller om det hade med Svininfluensan att göra. Det var en ordinarie tid fick jag veta. Jag frågade också om jag egentligen tillhör riskgruppen, mest så att man vet OM man skulle bli smittad.

Jo då  jag tillhör riskgruppen men har inte blivit kallad eftersom jag inte besökt min allergi läkare under 2009.  Det känns lite skrämmande faktiskt, att man bara risk klassar de patienter som har besökt sin läkare under detta året. Sen vet ju jag också att de inte kan gå hur långt tillbaka i tiden som helst och det ligger ju klart i mitt eget intresse också att ta reda på det jag behöver men ändå tycker jag det är för kort tid, borde det inte vara åtminstone ett år tillbaka.

Nu väntar jag i alla fall på att vårdcentralen skall ringa upp mig. Tänkte diskutera och sätta upp barnen, mig själv och maken på vaccinet. Hoppas de bara ringer mig innan jag skall till optikern.

Jag har bokat en tid till optikern i dag för jag behöver nya linser. Linserna som jag har nu har jag haft alldeles för länge. Behöver en ny 6 månadersperiod. Efter det (inte i dag) skall jag ta mig till en annan optiker och beställa glasögon. Jag tänker byta optiker eftersom min optiker har väldigt lite/dåligt med bågar att välja på, däremot tar han hem alla tänkbara om man bara hittar några någon annanstans, men jag vill inte behöva leta på ett ställe och sen beställa hos honom. Det gjorde jag sist och det blev inte bra, han hade inte kunskapen om just de bågarna och det blev väldigt mycket strul när jag fick dem. Det gör jag inte om igen.

När jag tidigare har försökt byta optiker har den nya inte hittat bra linser till mig och därför tänkte jag nu se till att jag har ett antal linser i förvar här hemma och att jag kan ta dem med mig till den nya för att de skall veta vilken sort som fungerar bra på mig. Jag orkar inte testa och testa, springa fram och tillbaka bara för att testa en massa linser.

Jag vill inte. Har inte tid.

Sakta men säkert prickar jag av en del orosmoment som jag har och min energi kanske kommer tillbaka och spänningar som jag har kanske försvinner på kuppen.

I morse kunde jag knappt få ändan ur bingen, det var så skönt att sova och ligga där i den goa värmen under täcket. Vi blev lite sena.

Liten fick ligga själv i min säng och äta vällingen medan jag stod i köket och dukade bordet. Vi älskar att ha levande ljus på morgonen och fastän det hunnit bli lite ljust där ute så valde jag att tända vårt ljus som står på köksbordet. Jag han precis tända ljuset när jag hör hur Liten vänder sig om i sängen, kasar ner från sängen och springer ut i köket med pekfingret i högsta hugg.

-         Titta, titta titta titta

När Liten når bordet, ställer sig Liten och börjar blåsa. Liten älskar verkligen levande ljus. Undra hur det kommer att bli här hemma, nu när vi ska plocka fram alla Jul ljusstakarna och vi tänder upp ljus lite var stans.

Det var vad jag hörde i morse när jag stod i badrummet och gjorde vid mig och Liten letade efter mig.

Efteråt funderade jag en stund. Hade jag verkligen hört rätt? Kan Liten verkligen säga dessa ord? Hmmm har jag hört fel?

Efter lite mera funderingar så kom jag på att grabben ofta säger  – mamma var är du, eller –pappa var är du och då är det inte helt omöjligt att även Liten kan säga så. Fast börjar jag fortsätta fundera så börjar jag klart undra om Liten kan sätta in meningen i rätt händelse, hur vet Liten att det var just i det lägget Liten skulle fråga var jag är?

Jag tror jag skall sluta fundera en massa och bara bestämma mig för att Liten sa: - Mamma…..e du? O det lät såååååå super mysigt, – mamma……e du.

Ellos

Häromdagen hämtade jag ut min beställning från Ellos.

Jag var helt överlycklig någon dag innan, när jag surfade runt på deras hemsida och hittade bordstabletterna som jag ville ha som ”bords duk” i husvagnen. Hade sett dem på Coop Forum men i fel färg – det skulle ju vara ORANGE.

Hittade också en spiral tvättkorg. Känns som om det också är ett bra val till husvagnen, kanske mera till sommaren när man är borta lite längre än så under vinterhalvåret och det bara blir lite grann. Denna tvättkorg kan i alla fall ligga under dubbelsängen och blir lätt åtkomlig eftersom vi bara lätt lyfter på madrassen sticker ner handen i tvättkorgen och släpper tvätten.

Jag beställde även sängkläder, i grått och vitt, till husvagnen men dessvärre var det slut och eftersom det låg på rean så kommer det ju inte in igen. Tyvärr, det var bra pris och såg bra ut.

Två Julklappar om jag så vill. Säng kläder till grabben. Wall-E och Ratatouille. Walle-E är nog tänkt till här hemma och så får han Ratatouille i husvagnen. Han vill ju inte ha Spindelmannen så vad gör man inte. Nu måste vi hitta lakan till.

Förra veckan hade jag dagligen känningar av huvudvärk, kanske spänningshuvudvärk. Det låter troligt eftersom jag känner att det är mycket runt om mig som vi måste igenom och när det blir för mycket så krånglar mitt huvud.

I fredags vaknade jag med full migrän. Kunde inte äta frukost. Låg i sängen hela dagen. Jag hade sådan tur att min mor kom en stund på förmiddagen och ägnade sig åt Liten, gav Liten mat och la Liten i sängen för sin vila. Då passade hon på att köra hem och äta för att två timmar senare finnas här när Liten vaknade och hämta hem grabben. Där tog pappa/maken över och jag behövde inte lyfta ett finger. Ganska skönt må jag säga.

Jag vet inte om möjligheten till liggandet gjorde att jag fick mera ont och mera ”stoppahuvudetispannen” tillfällen än om jag hade varit själv hemma och blivit tvingad att ta hand om Liten o grabben själv. I alla fall lyckades jag inte få i mig något förrän på kvällskvisten vid 20.00 tiden och när det var dags att släcka ljusen för natten lyckades jag också ta tabletter. Detta betyder nu att jag måste leta rätt på någon form av nässpray som jag kan ha vid illamående och då jag inte lyckas ta tabletter.

Trotts att jag sovit ganska mycket under fredagen och hade vansinnigt ont i kroppen av allt liggande kunde jag sova hela natten. Det var skönt. O jag hade inte ont i huvudet när jag vaknade på morgonen, dock var jag något matt i kroppen och knoppen. Efter frukost och dusch bestämde vi att vi skulle ta oss till husvagnen vilket vi egentligen skulle ha gjort under fredagskvällen.

Under helgen har jag upptäckt att jag mellan varven få illamående känningar från magen och satte det först i samband med att jag tuggade tuggummi men i morse har jag haft en konstant konstig illamående känsla i magen, det vill liksom inte försvinna. Får se vad som händer av det.

Sjuka

Denna vecka har Liten varit hemma från dagis. Liten är snorig och varm.

Det känns som om jag inte får till någonting här hemma. Hinner liksom inte med något.

Liten byter skepnad när maken och grabben går på morgonen. Från att vara en aktiv Liten, positiv och glad vänder Liten till att bli väldigt liten, klängig och pipig när de andra går. Kanske beror det på oron om jag också skall gå eller så är det att de andra får huset att leva upp och det blir så tyst och tråkigt när de går på mornarna så Liten blir total fokuserad på mig.

I ren desperation tog jag på oss våra ytter kläder redan vid niotiden nu på förmiddagen och gick ut en runda. Det händer en del i vår omgivning som vi tittade på. När jag kom hem kom jag på att min beställning från Ellos aviserades i går. Den hade jag glömt. Vi får kanske gå ut en runda till i dag.

Jag ser mest fram emot när Liten skall vila och jag kan sätta mig riktigt här vid datorn och vara aktiv med jobbsökandet. Det verkar lite tunnsått med jobb förtillfället.

…är grått, regnigt och tråkigt. Jag fryser och är deppig.

Bilder

Jag har lagt upp några bilder från våra husvagnshelger på Bild sidan.

Har du lösen är du välkommen in o titta.

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:


Kris

Nästa vecka kommer att bli jobbig här hemma. Maken skall på utbildning. En utbildning som inte offentliggjordes i tid för makens arbetsinbokningar. Oftast har han en väntetid på tre månader innan han kan utföra ett jobb hos sina kunder. Han är en omtyckt hantverkare med andra ord. Någon som haft honom tidigare vill oftast inte att han lämnar över till någon annan utan en ganska så stor försäkran på att den nye är lika bra och pedantig som vad maken är. Bra betyg eller hur?

I alla fall så fick maken veta om utbildningen för ca en månad sedan och det är väl egentligen en hyfsad tids framförhållning om man nu inte är så uppbokad. Utbildningen kommer att vara i två dagar och dessa dagar måste arbetas in på något vis. Han har alltså tre dagar på sig att utföra fem dagars arbete på. Alltså antingen är han borta på utbildning eller så jobbar han över för att få till det.

Helgen kan han troligen inte använda sig ut av, då måste vi till husvagnen

Ja det är en stor oro jag har inom mig när det gäller Svininfluensan. Som mamma till mina två älskade barn, vill jag ju inget annat än göra det absolut rätta för dem. Jag är deras språkrör utåt och är den som skall känna, tycka, besluta och veta vad som är bäst för dem, men jag vet inte.

Vi famlar i mörkret, både maken och jag. Vi vet inte om vi ska välja vaccinet eller inte. Vågar vi välja det eller vågar vi utsätta barnen för sjukdomen?

Båda barnen är friska, vad vi vet och har fått erfara tills i dag. Liten är nog fortfarande för liten för att få vaccinet men grabben kunde få det i skolan. Då för någon vecka sedan valde vi att inte ta vaccinet. Vi tyckte det kändes osäkert. Vad vet vi om vaccinet?

Men i takt med spridningen av influensan och dess hemska dödsfall, börjar vi vackla. Gjorde vi rätt som beslutade att han inte skulle vaccineras? Det är inte bara personer från riskgrupperna som blir riktigt sjuka utan även sådana som är fullt friska, men om jag tittar till den stora mängden personer som faktiskt varit sjuka i svininfluensan så är det ju inte många som blivit riktigt dåliga men det hjälper ju inte de som blivit dåliga eller om mina barn skulle bli dåliga. Blir de smittade vill jag ju klart hjälpa dem att få det så lindrigt som möjligt.

Maken kommer nog också få ta ett beslut här nu snart, via Kåren har han nog blivit erbjuden vaccinet men han är också osäker på om han skall ta det eller inte. Själv är jag osäker på om jag tillhör en riskgrupp, i och med min Astma. En förkylning sätter sig oftast på mina luftrör i slutet och jag får liksom pip i bröstet med andningssvårigheter. Lagom till allt detta kom då en tids bekräftelse från Allergi mottagningen och min läkare men jag glömde klart fråga vad det gällde när jag ombokade min tid. Dum som jag är frågade jag inte om jag tillhörde riskgruppen men det är väll för att jag skall slippa ta ett beslut på om jag skall vaccinera mig eller inte.

…i takt med att sakerna försvinner.

I dag har det inte hänt så mycket hos oss. Effektiviteten ligger nere, om man jämför med i går. Däremot har vi sålt allt som låg ute på nätet. Nu är nästa sak en massa babykläder men man får bara lägga in 10 plagg åt gången och här finns typ…100. Får se hur jag får till det.

Äldre inlägg »